klockan är 00:02. jag gick och lade mig vid 23:20, men kan inte sova. orden bara svävar runt i huvudet på mig. jag tror jag väckte mamma. förlåt. jag undrar om jag kommer kunna vara vaken om nätterna när jag blir "vuxen" också. när jag fått stadigt jobb, barn, är gift osv. men det tvivlar jag på att jag kommer få. ingen utbildning, inget jobb. jag tvivlar på att det kommer hålla med min pojkvän, jag menar... jag är ju jag. jag vet ingenting. eller jo, jag vet att jag borde gjort en massa val i mitt liv annorlunda. om jag kunde skulle jag vilja leva om mitt liv. men det är ju omöjligt, och jag skulle nog gjort lika dåliga val då också. så jag skyller på mamma, att jag blev såhär. allt är hennes fel. att jag började må dåligt (ok, bara 80% sant, jag mådde ju dåligt innan jag flyttade hit), att jag slutade gå till skolan, att jag gav upp, att jag aldrig haft några drömmar eller mål.. allt är hennes fel. men nu ljuger jag. det är faktiskt mitt eget fel. jag förstörde mitt liv. jag kommer inte få något av det jag vill med mitt liv, nu får jag ligga som jag bäddat. på asfalten med en spräck skalle, troligen. det ända jag lever för, är musik, spel och kärlek. om det ens är kärlek. förlorar jag det, det jag kallar "kärlek", så betyder musik och spel ingenting. jag skulle dö. men egentligen skulle jag nog fortsätta leva samma sorgliga liv som nu. i alla fall tills mamma sparkar ut mej på gatan. för då! då dör jag.
Fanny Fink's River på repeat. imorgon ska jag plugga engelsk grammatik. anledningen? ; jag hatar grammatik. men om jag kan ordentlig grammatik, kanske jag kan börjar skriva. även om jag inte har något att skriva om. jag tror jag har världens torraste fantasi. jag menar.. under en svenska lektion i 7:an skrev jag lite på en "berättelse", med Aoi och Reita i the GazettE. Aoi kidnappade Reita i en säck. jag har ingen aning. jag kommer också ihåg en uppgift vi hade på lågstadiet eller mellanstadiet, man skulle komma på en "berättelse" med en klasskamrat och rita till den. eller nåt sånt, jag kommer inte ihåg. jag och Hannes blev ihop parade, och självklart var det han som hittade på och ritade allting. men det var länge sedan..
ursch. nu ska jag vira in mej i mitt täcke, sätta på mej tomteluvan och läsa dan brown's nya bok. om den är bra så ska jag spendera pengar på den. det är han värd. "All rituals, science, artwork, and monuments in this novel are real." visst är det underbart? verklighet. bara man hade lite sådant i sitt liv.
"his voice soft like falling snow." hur låter en röst som är mjuk som fallande snö?
jag vill lära mej latin.
No comments:
Post a Comment